Satan

Var ut i går. En sväng. Först jobb sedan häng. Inte så farligt egentligen. Trots det är jag lite sliten i dag. Kanske skulle lägga mig. Det fanns en kvinna ute i går. Jag kan kalla henne för U. Och det gör jag. Det var egentligen inget att ha. Jag tänker bara på skånskan. Varför frågar mina vänner. Ja, varför? Vet inte. Borde inte. Borde släppa. Ska göra det. Det är nog bara en tidsfråga. Det blir lättare och lättare med tiden: Hon förstör liksom mina känslor för henne självmant. Slipper göra jobbet själv om jag säger så. Hon vill nog inte. Ellr jag vet inte. Brtr mig inte. Det enda jag vet är att det inte har någon betydelse vem det är. U, M eller J. Än så länge är det mest skånskan som far runt i mitt huvud. Förbannat. Det är väl allt jag kan säga. Förbannat.

Kram

/Spr