Färdigknullad II

Jag har ångest. Eller ångest. Jag är mest trött. Jag städade i helgen. Tvättade. Diskade. Gjorde allt det där som är bra att göra när det ser förjävligt ut hemma. Sådant som folk gör varje dag. Men som jag skjuter upp. Då insåg jag att det får vara nog. Det måste bli en förändring. Jag är lite trött, tillfälligt i och för sig men än dock trött, på det här livet som går 200 km i timmen. Trött på tillfälliga relationer. Trött på att vara full. Trött på det mesta. Känner att jag vill sitta hemma. Kolla på film. Äta chips. Mysrunka. I min ensamhet. Dessutom räknade jag efter hur många tjejer jag haft. Det var en besynnerligt stor skara. Jag är en slampa det är jag medveten om, men nu får det vara nog. Jag är inget löpande band. För i helvete.
Så nu mina vänner, tro det eller ej (vilket ni förmodligen inte gör), är jag återigen färdigknullad. Det höll i stort sett hela sommaren. Eller åtminsotne några månader. Nu är tanken att det ska hålla längre. Slå inte vad för då går det åt helvete. Jag förlorar alltid när vi gör så. Varför vet jag inte. Nåja, hur som: det är slut på "ska vi gå åt samma håll", "var bor du?" eller bara ett vanligt enkelt "ligga?".
Så att ni vet.

Kram

/spr