Stjärnorna

Skånskan är upprörd. Aningen kränkt. Hon tog illa vid sig av mitt senaste inlägg. Hon menar att jag är alltför dramatisk. att jag överdriver. Att det inte är så. Ja, vad ska jag säga. Det stämmer. Alltså – jag kände som jag skrev. Tagen för given. Men efter att vi haft ett långt samtal är allt stabilt. Nu är det bra. Hon ringer. Berättar saker. Pratar om hur hon känner. Säger att hon inte vill leva utan mig. Att hon älskar mig. Det känns bra. Jag är lycklig.
I dag är det Lucia. Det gör mig knappast lyckligare. Det är en värdelös högtid. Alla blir ju bara fulla. Det kan man bli någon annan gång. Jag koncentrerar mig att överleva utan min skånska istället. Jag åker dit snart. Om några dagar ska jag dit. Så jävla skönt ska det bli. Saknar henne. Med anledning var våra turbulenta dagar kan jag berätta att fastnat i en sång. Jag vet att det kan tyckas corny, men det är faktiskt en av de bästa låtar någonsin. "Stjärnorna" med Lena Ph. När jag hör kan jag inte undgå att tänka på kärlek. En sådan där gränslös kärlek som det inte går att gömma sig för. Det är omöjligt att göra det. Skånskan försökte. Och hon gjorde ett bra jobb till att börja med. Trodde att hon var gömd. Bortglömd. Ja, allt det där. Men som gumman ur lådan hoppade hon upp. Nu sitter hon här på min axel och viskar i mitt öra: "du är tokig, men jag älskar dig". Det mina vänner är kärlek. En sådan som det inte går att gömma sig ifrån. Och själv skulle jag inte ens försöka.

"Himlen är öppen och allt kan vi få
änglarna visar den väg vi ska gå
Ser ju en stjärna som faller i skyn
säg att du älskar mig mest av alla

Stjärnorna blinkar till dig och till mig
Lyckliga gatan går vi ikväll
Hemåt i natten följer jag dig
Klockorna ringer och hjärtan de slår
Säg att du älskar mig mer än du någonsin går."

I övrigt kan jag berätta att dagens låt(ar) är "Där elden falnar" Lars Winnerbäck samt "Land of a thousand words" med Scissor Sisters.

Kärlek.

/sprk