Olle

I går på Ernst Billgrens semivernissage var Olle Ljungström så packad att hälften vore nog. Han låg i en trapp, uppträdde i bar överkropp och var allt annat än städad. Dock hävdade han att han var en av de smartaste människorna i världen. Själv hängde jag med några av min goda kollegor. Det var trevligt som faan faktiskt. Det var ju inte konst i ordets rätta bemärkelse utan snarare så att ett företag tryckt konstverk av Billgren på olika saker. Kakelplattor, pappkartonger och t-shirts. Så det var ju knappast exklusiva saker. Men jävligt mycket Ernst.
Vi blev rätt långvariga och drack mycket vernissagevin så idag finns det en lätt känsla av huvudvärk. Ikväll är det superfest på Café Opera. Innestället firar 25 år och det kommer nog vara extremt mycket folk. Kul. På en höft. Trångt och varmt antar jag att det blir.
Ursäkta tjatet, men i morgon kommer skånskan. Tror att hon saknar mig lite, men den där hunden som hon umgås med under veckorna verkar komma mellan oss. Det är det enda hon pratar om. Hunden alltså. Det blir nog bra ska ni se. Jag kan saker som hunden inte kan. Rulla runt och spela död till exempel...

I dag är jag yvig och hade svårt att hitta en låt som passade mitt humör. Lite full i faan är jag och på ett riktigt bushumör. Men eftersom jag försöker framstå som seriös i de flesta lägen, märk väl att försöken knappast bär frukt, så väljer jag att lyssna på "Do you want to" med Franz Ferdinand. De är ju rätt busiga. Känns det som.

"Well he's a friend and we're so proud of ya
Your famous friend well I blew him before ya
Oh yeah!"

Puss

/Spr