Schmidt

"About Schmidt" är på tv. Grym film. Den handlar liksom om att man saknar det man hade. Som man inte uppskattade när man väl hade det. Utan först när man förlorar det. Den handlar också om ett förfall i allmänhet, men det är för mig helt ointressant.
Skånskan erkänner att hon saknar det hon hade. Och inte uppsakattade det när hon väl hade det. Spännande med insikt. Men det gäller ju att insikten stannar kvar och inte flyr. Den gör lätt det för skånskan. Men det gör inget. Hon hittar nog en man som får henne att förstå. Förhoppningsvis. Annars är det tråkigt för henne. Jag skulle väl kanske inte räkna med det. Det gäller att mannen orkar.
Jag är ganska duktig på att uppskatta det jag har. Tror jag. Skånskan hävdar det i alla fall. Nu gråter hon. Nej, det gör hon inte, men det hade varit kul. Om verkligeheten kommit ikapp. Men den gör sällan det för skånskan. Hon är lite egen. Det var väl därför jag föll handlöst en gång i tiden. Kommer sakna henne och det är därför vi säger hej då nu i helgen. Det blir liksom bäst så. Och det känns bra. Vi är inte ovänner i alla fall.

I dag har musik varit sekundärt, men jag hittade min gamla skiva "She haunts my dreams" med Spain. Så hela den skivan får vara dagens låt. Den är vacker.

P.s. Skånskan ligger naken i min säng. Har gjort det hela helgen. Det är ett farväl så gott som något d.s.

Puss.

/Spr