Vackert

Det är natt. Jag sitter ensam i min säng. Har diskat och väntar in morgondagen. Lyssnar på musik och tittar ut över den begynnande vintern. Det är vackert. Lite nostalgisk blir jag allt. Har dock aldrig gillat att vara nostalgisk, men i natt fungerar det. Av någon anledning blir jag rörd. Det är vackert. När livet trots allt ler mot mig. Allting ordnar sig. Man reser sig alltid ur spillrorna. Även om det gör ont kan man gå vidare. Då är det som vackrast. Att leva. När man kan lita på sig själv. Och minnas det fina.

"...och jag såg dig springa över skaren, i jakten på din sagolika vy, och du lärde mig att fullständigt försvinna, in i dina tankar i ditt huvud står jag fri, ge mig en vinterdrog ge mig allt du har kom nu, jag är kroniskt låg bara mörkret hörs, i ditt öga var en storm jag såg som sommarsnö, i döda vinkeln ser jag allt du gör".

Puss och god natt.

/Spr