Moral
Det är alltid spännande att slå på P3:s "Christer" när de har Moraltestet på onsdagar. I dag var det Ernst Billgren. Jävligt bra svarat Ernst! Har liksom funderat mycket över det där med moral. Ska man äta kött, införa dödshjälp eller döda en för att rädda tio? Det är intressanta frågor. Om än ganska tunga.
I det vardagliga livet skulle jag vilja påstå att det är väldigt få som lever med en bra moral. Jag gör det verkligen inte. Jag tycker man ska äta kött, sno saker från jobbet och planka på tunnelbanan. Ser inga som helst problem med det. Samtidigt tycker jag inte man ska döda en för att rädda tio även om jag är för dödshjälp. Det intressanta med moralen, i de flestas ögon, är att det inte utgår från dig själv utan från alla andra. Från normer i samhället. Man ska inte sno kompisens ragg exemplevis. Det är ju dödsstraff på det. Sägs det i alla fall. Jag tycker man ska utgå från sin egna värderingar istället för andras. Vill jag sno polarens brud eller liknande så ska jag göra det. Det är ju min moral och ingen annans. Sedan får man naturligtvis stå för konsekvenserna. Vad det nu innebär. Inget dåligt samvete – stå för vad du gjort istället.
När den tokiga skånskan var i farten som mest var det många som förundrades över hur jag kunde stå ut med vissa av hennes dårfasoner. Vad skulle jag göra? Bara för att hon beter sig illa går det väl inte att dumpa för det. Det är väl inte mitt ansvar att se till att någon sköter sig. Är du otrogen, mördar du någon eller äter kött kan väl ingen egentligen lägga sig i. Staten så klart, men inte en privatperson. Varför ska man döma? Man kan bli ledsen och försöka få personen att bete sig bra, men inte döma. Framför allt är det svårt att säga något om en otrohetsaffär om du exmepelvis varit otrogen själv i ett annat förhållande. Det mesta slår tillbaka på dig någon gång i livet. Tyvärr kan man tycka, men så är det.
Skånskan är ju rätt speciell, som ni kanske förstått, och det har väl varit charmen med henne. Strulig som få och osäker som många. Men vad ska man göra? Hon är inte mer än människa. Om än med taskig moral. Precis som jag. Fast jag har nog sämre förhållande till den normgivande moralen. Skulle jag tro.
Vad skånskan gör nu vet jag inte. Det enda jag vet är att hon fortfarande finns där med sedvanligt lynne. Någonstans i mitt huvud. Det är jag glad över. Trots allt så tycker jag om henne. Även om det ibland är svårt. Om hon tycker om mig? Vill gärna tro det. Önskar i alla fall att det var så.
Puss och kram.
/Spr
I det vardagliga livet skulle jag vilja påstå att det är väldigt få som lever med en bra moral. Jag gör det verkligen inte. Jag tycker man ska äta kött, sno saker från jobbet och planka på tunnelbanan. Ser inga som helst problem med det. Samtidigt tycker jag inte man ska döda en för att rädda tio även om jag är för dödshjälp. Det intressanta med moralen, i de flestas ögon, är att det inte utgår från dig själv utan från alla andra. Från normer i samhället. Man ska inte sno kompisens ragg exemplevis. Det är ju dödsstraff på det. Sägs det i alla fall. Jag tycker man ska utgå från sin egna värderingar istället för andras. Vill jag sno polarens brud eller liknande så ska jag göra det. Det är ju min moral och ingen annans. Sedan får man naturligtvis stå för konsekvenserna. Vad det nu innebär. Inget dåligt samvete – stå för vad du gjort istället.
När den tokiga skånskan var i farten som mest var det många som förundrades över hur jag kunde stå ut med vissa av hennes dårfasoner. Vad skulle jag göra? Bara för att hon beter sig illa går det väl inte att dumpa för det. Det är väl inte mitt ansvar att se till att någon sköter sig. Är du otrogen, mördar du någon eller äter kött kan väl ingen egentligen lägga sig i. Staten så klart, men inte en privatperson. Varför ska man döma? Man kan bli ledsen och försöka få personen att bete sig bra, men inte döma. Framför allt är det svårt att säga något om en otrohetsaffär om du exmepelvis varit otrogen själv i ett annat förhållande. Det mesta slår tillbaka på dig någon gång i livet. Tyvärr kan man tycka, men så är det.
Skånskan är ju rätt speciell, som ni kanske förstått, och det har väl varit charmen med henne. Strulig som få och osäker som många. Men vad ska man göra? Hon är inte mer än människa. Om än med taskig moral. Precis som jag. Fast jag har nog sämre förhållande till den normgivande moralen. Skulle jag tro.
Vad skånskan gör nu vet jag inte. Det enda jag vet är att hon fortfarande finns där med sedvanligt lynne. Någonstans i mitt huvud. Det är jag glad över. Trots allt så tycker jag om henne. Även om det ibland är svårt. Om hon tycker om mig? Vill gärna tro det. Önskar i alla fall att det var så.
Puss och kram.
/Spr

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home