Tom

I huvudet snurrar det jobbiga tankar för tillfället. Jag känner mig tom. Inuti och utanpå. Vad gör jag här egentligen? Vad är meningen med det här? Ska jag behöva prövas på det här sättet? Frågorna hopar sig. Det är det enda. Jag har tusentals frågor utan några svar. Jag gråter, skriker och skrattar då och då. Jag sliter mitt hår och begraver mig i jobb. Super för att glömma. Nyktrar till för att minnas. Då minns jag alltid det jag glömt. Satan. Så ska det inte vara. Jag vill hitta svaren. Vill hitta hem igen. Det är allt.
En spillra. En liten jävla skärva av ett liv. Så skulle man kunna säga. Men vilket liv? Önskar att det inte var mitt. Snart orkar jag inte mer. Då kapitulerar jag. Lägger mig ner. Och forsätts bli trampad på.

Kram

/Spr