Helvete

Allt går år helvete. Var så säkra. Jag är inte den som tycker illa om glada trevliga människor, men det är något skumt med människor som går omkring och är säkra och trygga hela tiden. Som ser framåt. Planerar. Vill ha det städat och snyggt. Det passar inte mig. Inte på det planet. Vad i hela fridens dagar sysslar ni med? Allt kommer ju gå åt helvete. Missar man inte ett tåg, tappar en telefon så dör man. Sådant är livet. Det är liksom grejen. Då pratar vi bara om praktiska saker. Kommer det till känslor är ju saker och ting totalt upp och ned.
Vi står på huvudet för lite kärlek och sedan skiter det sig. Ett liv med en person är ett påhitt. "Tar inte ett förhållande slut så borde det göra det", var det en ytlig bekant som sa till mig nyligen. Jag kan vara böjd att hålla med. När tryggheten tar överhanden dör kärleken: så enkelt är det. Då är det inte lika spännande. Och det ska det vara i ett förhållande. Kan man inte upprätthålla passionen är det inte värt att vara tillsammans. Förutsatt att man låter passionen få fäste från första början. Det är ju a och o för den som inte fattar det. Det är alldeles för många som är så fega att de inte vågar. Som slutar tappa greppet då och då. Trygghet är för fjantar. Laglöshet är bäst: "skulle du råna en bank för oss två?", "självklart", sa hon men menade det egentligen inte. Eller hur var det där nu, skånskan? Fick den fäste?

Dagens tokhit: "handle with care" Jenny Lewis. Talande uppmaning. Grymt.

"Been beat up and battered 'round
Been sent up, and I've been shot down
You're the best thing that I've ever found
Handle me with care

Reputations changeable
Situations tolerable
Baby, you're adorable
Handle me with care

I'm so tired of being lonely
I still have some love to give
Won't you show me that you really care

Everybody's got somebody to lean on
Put your body next to mine, and dream on"

Kärlek

/S