Kram

"Jag har glömt hur fin du är", sa hon med ett leende. Det var snällt sagt. Jag fick en kram och en kyss. Det var fint. Det slog mig att vi glömmer så lätt. Hur bra vi hade det. Hur dåligt det varit. Hur glad man blev. Hur ledsen man kan vara. Då är det skönt att bli påmind. Att få vakna upp igen. Det var skånskan som fick mig att fundera. Hon var på besök i söndags. Tanken var att vi skulle träffas och äta middag och prata. Det gjorde vi. Också. Fortfarande lika mysigt att träffa henne. Tryggt liksom. Jag blir lugn av henne. Hon får mitt hjärta att slå mer regelbundet. Får mina lungor att varva mer. Min kropp att slappna av. Hon är underbar. Någonstans. Min favorit.
Nej. Vi är inte tillsammans. Verkligen inte. Vi träffas då och då. När andan faller på och det finns möjlighet. Det är nog bäst så. Är inte bitter längre. Inte ledsen. Inte arg. Hon är skånskan. Så som jag vill att hon ska vara. Ska bli skönt att prata med henne ikväll. Hon är grym. Och hon tycker om mig fortfarande. På sitt egna lilla sätt. Det är bra. Jag tycker om henne. På mitt lilla sätt. Det är också bra.
I dag lyssnar jag på "Firefly" med Grand Drive. Påminner om skånskan faktiskt. Se videon på "www.trunk.me.uk" under "work" och "music promos".

Kärlek

/spr