Romeo

Romeo älskade och dog. Det har jag också gjort. Skillnaden är att jag återuppstått varje gång. För att dö på nytt. Romeo finns i två underbara låtar. Två av den moderna tidens bästa låtar. "Precis som Romeo" är en. När Håkan Hellström sjunger "O kan du älska mig, som trottoaren älskar förloraren? Och kunde du älska mig, om jag föll... i tusen bitar? O kan du älska mig, som tjackpundarn älskar sin barndom?" blir det vackert. Ännu finare på slutet "Som jorden älskar månen? Som sjömannen älskar haven? Som tågen älskar rälsen? O som fångar älskar flykten? Som barnen älskar julen? Som korten älskar turen? O som Romeo älskar Julia? O som jag älskar dig?" Det är nästan som att allt stannar. Tyst. Tänker. Han var en förlorare. Förlorade kärleken och livet.
I Kents "Romeo återvänder ensam" – "en isig vind över vattnet bär ett eko från de dödas värld en hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav och vintern sliter pirens skjul, river lyktor från en firad juli från pariserhjulets skelett av trä och sten. Jag vill ha dig, du är min du är bara min, jag vill ha dig, jag är din jag är bara din inne i staden råder ständigt lågsäsong och restaurangerna står tomma året om." Exakt samma nederlag "som en Romeo i jeans på din balkong jag är skuggan vid din skärmdörr än en gång och din klänning är som trasor i min hand och jag lämnar inga fotspår ens i sand." Tragiskt egentligen. Frågan är om det var värt att förlora så mycket för kärleken som Romeo gjorde när han misste sin Julia. Jag vet inte. Vet bara hur man känner själv. Jag hade mer än gärna förlorat mig själv och Julia. Tror jag. Det är lätt att vara klok. Utan att behöva stå under en balkong och gråta av saknad. Och omöjlig kärlek.
Även om det gör ont att dö en smula är det nog värt det. Skulle jag tro. Jag har dött, men lever nu. Igen. Det kan bli kort. Det kan bli länge. Jag dör säkert igen. Och reser mig. Frågan är väl bara hur länge man orkar? Att göra allt om och om igen. När dör man för evigt? Under den där balkongen. Av en kniv i ryggen. Av ett brustet hjärta. Aldrig. Hoppas jag. Det är härligt samtidigt. Att dö en smula. Det ger liv. Och kärlek.

Kram

/Språkröret