Löv

I lördags var jag ute hela dagen och arbetade med kroppen. Det är sällan. Det var lite kyligt, men mycket vackert. Även om hösten kommer sent i år så kan man tydligt se att löven börjar falla. Gulnar och dalar ner till foten av trädet. Det är vackert. Skönt att gå ut och insupa den småkyliga höstluften. Det gör mig glad.
Det som inte gör mig glad är sura människor. Lättstötta dårar finns det alledes för många av. Förra veckan hade jag sagt till en vän att jag skulle följa med honom på en fest på fredagen. En fest där hans bror skulle vara med. Nu var det så att jag var krasslig. Orkade helt enkelt inte gå. Trist. Absolut. Men jag ville bara inte eftersom jag mådde dåligt. Vännen blir tokig. Försöker liksom lägga skuld på mig. När jag påpekade om han blev sur: "vi pratar inte om det här nu". Uppenbart kränkt, besviken och arg. Verkade det som. Överreaktion tycker jag. Ni får döma själva.
Herre Gud! För att jag inte följde med. Det var ju knappast så att jag gick ut med någon annan. Jag var ju hemma. Var ju sjuk. Dessutom hörde jag av mig till brodern i fråga. Naturligtvis tyckte han att det var trist. Vem gjorde inte det? Men påpekade att det fanns fler möjligheter att träffas. Jag bad om ursäkt. Såklart. Och man fattar ju att folk kan bli ledsna om man inte kan, men vad hjälper det att tappa fattningen och bli sur? Löjligt. Om det nu inte hade varit så att jag skippat den där utgången för sakens skull. Vilket jag inte gjorde.
Vännen som fick frispel och surnade till är nog fortfarande sur. Han är helt tyst. Säger inte ett ord. Det har han varit förut. Jävligt länge. Och när jag har varit anledningen till hans jävla långsurhet så ber jag om ursäkt. Alltid. Eller pratar åtminstone om det. För att lösa problemen. Den här gången har jag tröttnat. För i det här faller har jag ingen skuld och jag blir trött på att han aldrig kan säga: "okej, det var en överreaktion. Allt lugtn". Kommer nog aldrig hände. Jag var som sagt sjuk. Och det mina vänner har sure vännen också varit. Men det är lätt att glömma. Det är ju inte så mycket att göra åt om man inte kan göra saker för att man är sjuk. Ni fattar vilken barnslig nivå det är på. Nåja, det är tur att jag har min höst. Den går det ju att prata med.
Och skånskan så klart.

Dagens låt är Le Sport och "Lovetrain in King's Cross". En skön höstlåt. Man tänker liksom på ett blåsigt London. Längtar.

Puss

/spr