Vinterlåt?

Jag förundras fortfarande över att Josh Rouse låt "Winter in the Hamptons" är en sommarlåt. Titelln ger ju sken av annat. Men det är en underbar sommartune. Lyssnar på den som faan nu när våren gjort sig hemmastad. Lika hemmastad som en svår sjukdom innan en behandling. Det där skulle vara positivt. Inte helt tydligt kanske. Men det var det. Nåja.
Känner mig lycklig nu. Som faan. Lycka är något speciellt. En filosof sa något i stil med att lycka bara är korta sekunder i livet. Det stämmer ju. Fast ibland kan det vara många sekunder. Lika många som ryms i en säck. Jag har inte känt mig på ett sådant här bra humör på länge. Mått rätt kasst, men det börjar ordna upp sig. Saker runt mig är naturligtvis inte så jävla bra. Skiter dock i det. Jag mår bra. Praktiska problem är ine min grej. Det viktigaste är att jag mår bra. Anledningen? Vet inte riktigt. Kan bara gissa.
Jag och skånskan är överens om livet. När vi träffas har vi det bra. Vi är inte tillsammans. Har det fint ändå. Tycker bara om varandra väldigt mycket. Jobbet går som på räls. I 250 kilometer i timmen känns det som. Har knappt tid för mig själv och det privata. Kanske därför jag mår bra. Sommaren är som sagt på ingång. Grymt. Åt första glassen i dag. Och till sist: "New slang" med the Shins rullar på iTunes. Livet kunde inte vara bättre. Inte konstigt att jag mår bra.
Ikväll ska jag lapa lite kvällssol. På tiden. Gör det ni också. På tiden. Antar jag.

Kärlek.

/Sprkrrt