Färdigknullad

Jag läste i kvällstidningen att man skulle rädda snabbisen. En snabbis vid spisen. En i hallen och en på balkongen. Det räddar det mesta vad jag kan förstå. Själv har jag slutat knulla. Jag är färdiglagd. Kommer dock med största sannolikhet inte spara mig tills jag gifter mig, men det känns som att det kommer ta tid. Är så förbannat trött på tjejer. Eller tjejer som jag förväntas stöta på. Ragga. Hångla med. Jag orkar inte. Det är väl kanske det som är ljuset jag skrev om för några dagar sedan. Jag är nöjd att bara snacka lite. Kanske en kram. På sin höjd en kyss. Sedan får det vara. Det här spelet som ligger till grund för stockholmssinglarnas tillfälliga parningslekar orkar jag nämligen inte med. Det är djävulens vertyg. Ett spel som jag lärt mig att spela och analysera. Så jag avvaktar. I ett hörn. Med en vän och en drink. Småler åt lekarna.
Klart jag egentligen vill ligga med någon. Omänsklig vore jag annars. Men inte ligga som förut. Nu vill jag ha någon speciell. Jag har legat tillräckligt med folk vars namn jag glömt. Folk som jag aldrig ser igen. Jag är trött på att tvätta lakan. Less på kroppar jag aldrig får lära känna. Mätt på hånglande i taxibilar med någon som precis tagit studenten. Nu ska det vara hon. Hon. Åtminstone för ett tag. Inte hela livet, men en bit på väg. Vem hon är? Fråga inte mig. Jag vet inte. Har inte kommit på det ännu. Hon dyker nog upp i sinom tid. Skulle jag tro. Lär ju inte vara ensam resten av livet. Skulle inte tro det. Men man ska aldrig säga aldrig...
Tills jag blir lagd: snabba er in i köket och sätt på varandra. Det räddar det mesta vad jag kan förstå. Kan man tro. Men så är det inte. Belive me.

Puss

/spr