Rensa

Jag rev ut mina garderober i går. Alla kläder låg i en stor hög på mitt golv. Jag sorterade. I två högar. Det som ska vara kvar. Det som ska bort. Högen med skräp blev stor. Större än väntat. Det kändes skönt. I min ensamhet gick jag runt och stökade. Tänk om det var så enkelt att bli av med gamla minnen. Gammalt skräp som inte riktigt ska finnas kvar i huvudet. Sådant som tar plats och som hindrar nya minnen att fyllas på. Varför kan det inte vara så? Lika enkelt som att rensa kläder vill jag kunna rensa huvudet.
De senaste dagarna har jag vaknat med ett leende. Det gjorde jag även i morse. Trots ett väldigt ledsamt samtal med skånskan. Vi pratade i går. Det finns inget mer att säga. Konstaterade hon och jag sa inte så mycket. Tror jag klämde ur mig något om att inte höras. Har sagt det förut, men då var det svårt att hålla hotet. Då ville jag ringa. Den här gången är det lite annorlunda.
Tyvärr är jag fortfarande tagen av henne. Men det gör inte lika ont längre. Det var som att rensa ur en garderob. Allt stoppas i plastsäckar och sedan ställs det nere i källaren. Utifall att man någon gång längre fram vill plocka fram säckarna igen. Så får det bli. Jag vet att det är så med skånskan också. Hon har svårt att glömma. Jag ligger i en svart säck i hennes källare. Någon gång när hon behöver det plockar hon fram mig. Precis som jag kommer plocka fram henne. Skulle jag gissa.
Har man tur kan man kasta allt en vacker dag. Men inte just nu. Snart. Snart. "Det gör inte ont så länge du är med mig". Någonstans. Som ett minne. Det räcker.

Kärlek

/Spr