Andan

Den föll på. Andan alltså. Skånskan kom på besök. Precis som tidigare åt vi middag. Också. Det är svårt att släppa taget och jag tror vi kom fram till det. Att det inte är någon idé att ens försöka. Göra det på riktigt. Inte nu i alla fall. Kanske senare. Vi hör ihop. Fysiskt och psykiskt. Jag kommer nog aldrig glömma henne. Hur det än blir i framtiden. Vi har hållt på så här i ett år nu. Kanske blir det ett år till. Eller så inte. Inget går att utesluta. Jag vill nog inte det heller för den delen. Hoppas gör vi inte. Tror vet jag inte. Framtiden kan bli hur som helst. Vi ska väl träffas snart igen. Kan man tro.
Det var överdådigt. Allt var så bra. När vi vaknade i morse kröp vi nära varandra. Tittade i varandras ögon. Djupt. Länge. Det var vackert. Känslorna är starka. Inte bara för mig. Även för henne. Hon är det vackraste som finns. Vad jag är för henne? Vet inte riktigt. Skånskan säger inte så mycket. Hon visar mest. Men om jag gissar: jag är nog mer för henne än vad hon skulle vilja att jag var. Skånskan känner kanske lite för mycket. Och hon är envis. Bra eller dåligt. Vet inte. Så länge jag får vara med henne då och då är det bra. Mycket bra. Puss på dig S.

Dagens låt: "You Have Killed Me" med Morrissey

Kärlek.

/Sprkr