Slutet

Pratade med skånskan i går. Det var väl inte ett av våra bättre samtal. Vi var inte så glada varken på varandra eller på något annat kändes det som. Jag ber om ursäkt, skånskan. Hur som så kom vi in på Håkan Hellström och skånskan kände att det var jag som skrivit texterna. Hon menade att jag och Håkan var "som en tonåring som fått sitt hjärta krossat för första gången". Först blev jag lite eftertänksam, men insåg att det är så det är. Jag är som en 17-åring som varit packad, blivit kär, dumpad och sedan vaknat upp med bakfyllan. Hela det senaste året har varit en enda lång bakfylla. Är det inte från kärlek så är det från något annat obehagligt. Ni kanske tycker det är barnsligt. Men det tycker inte jag. Jag är stolt över att vara en 17-åring med brustet hjärta. En 17-åring i en snart 30-årig kropp. Det är kung.
Dock kan jag informera om att jag under den här dagen så har jag blivit 25 i huvudet (fortfarande i en snart 30-årig kropp) och lärt mig en del. Tankar som jag haft har landat under natten. Tro det eller ej.
Den kraftiga åldersökningen till trots är jag ytterst förtjust i Hellströms klarsynta texter. De är skrivna av en som känner något för en som känner något. För de som har koll på att man får vara ledsen, glad, kär, olycklig, kåt eller whatever. För de som inte låter känslor hindra en i livet. Det finns inga hinder för kärlek eller hat. Sorg eller ilska. Sån är jag. Skånskan då? Jag vet faktiskt inte. Hon är bara skånskan. Som inte gillar att snacka så mycket om känslor. Det är väl lugnt. Ibland.
Nåja, hon lyssnade ändå till Hellströms "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig " och gillade den. Skänt. Dock är "Precis som Romeo" bättre:

"Kan du älska mig,
som Theo Jensen älskar gitarren?
Som en gammal
Ja, som en gammal vän
Som jorden älskar månen?
Som sjömannen älskar haven?
Som tågen älskar rälsen?
O som fångar älskar flykten?
Som barnen älskar julen?
Som korten älskar turen?
O som Romeo älskar Julia?
O som jag älskar dig?"

Det är kärlek.

I dag lyssnar jag nästan uteslutande på "This Road" med Lars Bygdén och Ane Brun. Vackert.

Kärlek

/Sp