Halvår

Mitt sällskap i går var E. Hon sa något underligt till mig: "jag brukar komma på saker väldigt sent så du kan väl hålla ut i sex månader. Tyvärr fungerar jag så. Snälla?!". Samtidigt sa hon något om att hon saknat mig under förra veckan när vi inte sågs. Det är i och för sig trevligt.
Vad gäller hennes underliga utspel kan jag bara tolka det på följande sätt: hon ber mig vänta. Det är så jag tolkar det. Vänta på att hennes känslor ska växa. Eller på att hon ska inse sina känslor. Hon är feg. Vilket stör mig. Det gör alla fega människor. Och jag orkar inte vänta. Det gör jag sällan. Av gammal hävd. Hon får ringa om sex månader. Så enkelt var det.

/spr