Klåda

"And I cling to my pillow and scratch out my veins". Jag har ont i kroppen. Just nu är det svårt. Jag kommer inte upp till ytan. Måste få ett andningshål. Mina nerver sitter på utsidan och hjärtar är sönderrivet. "I tell you I love you and I always will and I know that you can’t tell me". Trodde att allt gått över. Men det hade det inte gjort. Jag är lurad. Bitter. Förbannad. Sviken. Går det att säga att man tycker om någon. Saknar någon. Är kär i någon. Samtidigt som man säger: "det går inte just nu". Går det Jag bara frågar. Jag tycker inte det. Samtidigt fattar jag ju. Är inte dum. "You said you're never coming back home, you got me choking, now that's a typical syndrome when a heart gets broken". Finns det någon återvändo. Finns det ett ljus. Var i så fall? Jag bara frågar. Jag träffar andra. Andra tjejer som jag hånglar med. Ligger med. Pratar med. Kramar. Tittar på. Ingen duger dock. Varför ska hon göra det då? Det är orättvist. Mot alla andra. Tänk om jag kunde träffa någon som jag känner likadant för som för skånskan. Nu träffar jag inga sådana. En har jag träffat. Men hon vill inte heller. Känner mig sliten. Sargad. Knäpp. Dum. Lurad. Arg. Sur. Ledsen. Uppgiven. Uppsagd. Tappad. Bränd. Nersparkad. Uppsparkad. Pungsparkad. Dragen. Blåst. Hur känns det egentligen. "All that I'd ever seen all that I'd ever been all that I'd ever wanted and I would die for you". Bra? Dåligt? Jag vet inte. Jag är en vandrande känsla. Det är det enda jag är. Har ingen riktig koll på tillvaron i min kropp. Känslomässigt alltså. Fattar inte hur det kunde bli så här. Om jag vetat. Skulle jag ha gjort annorlunda då? Förmodligen inte. Hon var det underbaraste som fanns. Jag lär mig aldrig. Satan vad jag inte lär mig. Min pappa ha alltid sagt det. Att jag ställer tjejer på en pidestal: "och det är inte hälsosamt". Orden klingar. "Det går fler tåg". Gör det verkligen det. Om jag nu missat en avgång. Finns det en till längre fram i livet? På samma tåg. Kanske. Bör jag ta den då? Chansen. Eller ska jag bara gå vidare? När det gör så ont. Nu värker det i huvudet i igen. Det vrider i magen. Igen. Varför skulle vi prata. Varför skulle vi skicka sms. Jag somnade snabbt när jag gick till sängs. Men vaknade. Svettig. Slog på tv:n. Det var ett par som kysstes. Jag stängde av tv:n igen. Blev inte bättre av det. Mindes fortfarande. Kom på hur det kändes. Sista gången vi sågs. Åt en smörgås. Trodde att jag skulle glömma. Somnade. Drömde. Att jag tog hennes hand. Drog henne emot mig. Kysste henne och allt var som förut. Vaknade med ett leende. Hörde en låt på radion. Satan. "Did you give the world some love today". Det kan du räkna med att jag gjorde. Fick jag något tillbaka. Säkert. Men jag märkte inget. "Det går inte just nu". När går det då? Aldrig förmodligen. Aldrig igen. Och det mina vänner är en sorg. Som jag inte kan förlika mig med. Aldrig någonsin. Tror jag. Ge mig ett till kärleksproblem och jag sjunker. Som en sten. Men till och med då kommer jag ihåg. Dig. Glömmer aldrig. När jag fastnade med mina händer i ditt hår. När du somnade med munnen mot min hals. När jag kysste dig i nacken. När jag fångade din luft och smakade din tunga. Aldrig. Någonsin.

Kärlek

/spr