Skånskan

Vi pratade i går. Länge och väl. Redde ut en del. Rätt eller fel? Jag tror det blir rätt. Kan inget annat än att säga att jag inte har något val. Skånskan är en kvinna som jag tycker otroligt mycket om. Ni runt omkring mig kanske skakar på huvudet. Sliter ert hår. Gör det. Jag har inget val. Har tänkt på henne sedan första gången vi träffades i maj förra året. Konstant. Vilka andra jag än varit med. Det finns bara skånskan i mina tankar. Om jag ska vara ärlig. Vi är också eniga om det: vilka andra vi än är med så är vi ändå tillsammans. Konstigt. Jag vet, men väldigt sant. Hon är det underbaraste som finns. Dessutom gillar hon mitt hår. Och jag hennes. Dock tar vi det lungt. Men vi ser positivt på framtiden. Svag? Nej. Det kallas mod. Att inte ge upp. Det är ingen fara att gå på knä. Saker löser sig på ett eller annat sätt. Även om det gör jävligt ont. Nu gör det inte så ont längre. Nu kan jag tänka på henne med gott samvete. Utan att känna mig lurad. Och det mår jag bra av. Sedan har allt annat ingen som helst betydelse. Allra minst vad ni tycker.

Dagens låt är "Elizabeth, You Were Born To Play That Part" med Ryan.

Kärlek

/spr