Mark

Man blir kär. Man blir kåt. Man ligger lite. Man kramas. Man är tillsammans, men så kommer det en punkt. Efter hur länge har ingen betydelse. Då gör vi slut. Då står vi ensamma och tycker allt är jobbigt. Att hoppet ut i tomma intet blev en nödlandning. Då tog vi mark. Skar upp våra armar. Krossade hjärtat. Slogs sönder och samman.
Vi reser oss. Blir kär. Kåt. Ligger igen. Punkten. Slut. Ensam och ledsen. Tagit mark. Reser oss. Hoppar igen.
Det är ett elljusspår. Runt, runt utan avtagsväg. Vi kommer aldrig ut ur spåret. Varför hoppar vi gång på gång? Varför blir vi äldre än 35 år? Varför är det så kul med tysk porr? Vem kom på hjulet? Var är kvällens fest? När får jag dricka mig full? När gifter jag mig? Med vem? Är TV4:s Rickard Sjöberg verkligen kristen? Varför tänker jag så här? Frågorna haglar över mig. Nu ska jag gå. Hemåt. Först en fika. Kanske hoppa. Kanske falla." Jaså, men om du faller slår du i marken", frågar ni. "Kan ni fethaja", svara jag.
Ridå.

Kärlek.

/Spr