Långt

Det var länge sedan vi sågs. Eller en vecka. Jag har varit ute på resa. Danmark. Västra Sverige. Nu är jag tillbaka. I livet. I Stockholm. Jag har legat hela helgen i armarna på min älskling. Min skånska. Det var härligt. Innan dess såg jag en av världens bästa konserter på Vega i Köpenham. The Killers. Underbart.
Jag och skånskan har gjort framsteg tror jag. Vet inte riktigt. Hon är svår. Dubbelspelet är över, men frågan är hur det ska utvecklas. Jag hoppas det blir bra. För det är henne jag vill vara med. Faktiskt. Tro det eller ej. Men det ordnar sig säkert. Vi har varandra och är glada över det. Tror jag. Kärleken är stor. Känns det som.
Nu är det tillbaka i ett högt arbetstempo. Och jag är glad att hösten tagit ett järngrepp om naturen. Det är skönt att se löven falla. Det är vackert och lite vemodigt att gå runt och sparka i lövhögarna. Jag ska gå ut och gå i helgen. En lördagspromenad på eftermiddagen är det som krävs för att känna att man lever. Att gråta en skvätt. Tänka på hur man har det. Det är vackert någonstans. Jag saknar det under övriga året. Gråta lite är skönt. Det är bäst.
Är lite ledsen i dag. Vet inte varför. Men saker och ting är inte som de borde. Det går nog över. Jag vill nog inte vara här egentligen. Vill bara bort. Vill vara i västra Sverige där är det lugn och ro. Här är det allt annat än det. Nu behöver jag ligga raklång. Titta på tv. Mysa med mig själv. Göra allt det där som jag borde göra – begrunda. Jag är förälskad. Det är det enda jag vet.

Kärlek

/Sprk