Skaren

Jag kan inte sluta: Det är helt omöjligt. "Ansgar & Evelyne" är så bra, så bra att jag avlider om jag inte får höra den minst två gånger om dagen. Vet inte varför. Så jävla speciell är den inte egentligen, men den är fin, bra och skön. Vad med kan man begära. Allt som är fint, bra och skönt är värt att dö för. Så är det.

"Ur en klar himmel faller bomben ner
Vi ligger tysta i en krater, ler
När vi ser vår samtid brinna ner

Och jag ska skydda dig med kroppen min
Luften svider när vi andas in
Har alltid sett oss som Ansgar och Evelyne

Vi ska fylla vår stulna bil
med dyra klockor och Dexedrine
Souvernirer från den tid då vi var svin

Och du har tagit mig från kylan in
Från tysk hårdrock till Charles Valentin
I min bok är du för evigt Evelyne

Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och du är lika ensam som jag"


Vackert. Håller med om det mest, men inte att lära av sin misstag. Det gör man aldrig. Eller väldigt sällan i alla fall.
Somnade med tv:n på i går. Vaknade av ett brus och snö. Vädret går inte min väg. Jag hatar det här. Gärna vinter och snö, men inte så här. Det är förjävligt.

Kram.

/Spr